Sofiero 2006

På Sofieros Internationella utställning visade jag för första gång hund som uppfödare. Jag har inte ställt speciellt mycket, så jag var minst sagt nervös. För första gången skulle jag dessutom visa upp min första egna uppfödning samt min avelstik. Jag verkligen kände hur folk höll ögonen på mig. Stackars Nixxa hade inte haft den mest optimala upplevelsen, instoppad i en bil med främmande människor och hundar, avlämpad hos oss, medsläpad på agilitytävling en hel dag och sedan hem för att bli ryckt i både öron och svans. Nixxa är visserligen utställd innan, men så mycket folk och hundar som på Sofiero hade hon aldrig upplevt. Och det var läskigt!

 

Usch, tycker Nixxa. Så här hårt tar aldrig min mamma! Öronen var nyryckta och lite ömma, så här fick vi vara lite försiktiga.
   

Svansen kammade vi med finkammen. Hoppsan! Här satt det visst kvar en bit... hm... tuggummi.
   

På med finsnöret, nu är det snart vi! Allra första gången jag ställer upp Nixxa.
   

Vi hade tur och fick stå i skuggan en bra stund i väntan på att få komma upp på bordet. Nixxa i väntan på att bedömas.
   

Nixxa tyckte att bordet var läskigt när inte hennes riktiga mamma var där och stöttade. Nixxa framför domartältet, i väntan på domen. Trots hennes uppträdande blev det en positiv kritik.
   

Nova står uppställd i väntan på bordet. Hon uppför sig väldigt bra om man jämför med ringträningen. Nova på bordet, stolt som en tupp. Hon tyckte att domaren var jättetrevlig!
 

 

Novas rörelser fick ingen bra kritik, nog mest beroende på handlerns lika dåliga rörelser. Ingen av oss tar ut steget något vidare. Nova framför domartältet. Resultatet var en besvikelse och många med mig undrade varför hon bara fick en 2:a.